Jag kommer med största sannolikhet att få sommarjobbet på ett äldreboende här i stockholm, hon skulle bara ringa min referens först och jag kan inte tänka mig att hon skulle säga något negativt.
Och det vore jättebra med sommarjobb, en nya erfarenhet att skriva in i CV:et och framförallt pengar.
Men jag vet inte, det känns inget kul.
När det är sommar då vill jag vara hemma i Värmland. Hemma på landet. Jag behöver inte vara ledig men jag vill ha möjlighet att ligga hemma i trädgården och sola med syrran och snacka skit. Jag vill kunna ta mina långpromenader på grusvägarna. Jag vill kunna plocka mina egna jordgubbar. Jag vill kunna gå till sandstranden på 5 minuter. Stockholm är underbart, men jag vill inte behöva åka tunnelbana för att komma till en badplats! 
Jag känner mig som en bortskämd unge men så är det....Vore jättedumt att säga nej till jobb jag vet. Men jag vill inte jobba hela sommaren med gamlingar här  i sthlm. Visst man får några lediga helger men det är inte samma sak, ska man åka hemma under en helg kommer man stressa ihjäl sig för att hinna med allt. Jag vill kunna vara ledig när Anneli kommer hit och hälsar på. Jag vill kunna möta min syster på Arlanda när hon kommer hem från sin långresa. Och det kommer jag antagligen inte ha möjlighet till om jag tackar ja. 
Men sen har jag ju min älskling här. Vill ju inte låta honom sitta här själv heller och han måste ju jobba större delen av sommaren. Visst, han kan ju komma ner ett tag men man vill ju ha varandra nära jämt.

Jag behöver pengar, men det var inte så jättebra betalt och åker jag hem bor jag ju gratis så jag tror jag klarar mig, även fast det blir knapert. 
Frågan är, är pengar det viktigaste?

Råd, tack!