Hörde en låt idag som tog mig tillbaka i tiden. Till Crilles lilla lägenhet i Östersund. Vi hade precis börjat dejta och han hade denna låt som ringsignal.
Den lilla lägenheten i den mysiga staden. Vi var alldeles nykära och allt var pirrigt och underbart. Det var så uppfriskande att träffa någon som var så trygg i sig själv, som inte brydde sig om vad omvärlden tyckte och som tog livet med en klackspark.

Nu står vi här tre och ett halvt år senare. Nog är vi ganska olika du och jag, men vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Du har alltid nära till ett skratt och du får mig att känna mig älskad varje dag.

Du och jag baby...
Jag älskar dig!